Regnet kommer alltid precis när man laddat grillen. Och ibland känns det som att det lika gärna kan grillas på altanen, för där står vattnet kvar i perfekta små sjöar. Jag har själv stått med sopkvasten och försökt styra undan vattenpölar, bara för att inse att det inte är kvasttekniken det är fel på – det är lutning, springor och avrinning. I den här guiden går vi igenom fem klassiska missar som gör att regnvatten samlas på altanen, och framför allt hur du på ett praktiskt sätt fixar dem själv. Det här är något många missar första gången: små detaljer i byggskedet som blir stora problem i ett skyfall. Men lugn, med några tydliga steg och rätt enkla verktyg kan du ge vattnet en tydlig väg ut från altanen – och slippa sjögång under fikat.
Vanliga orsaker till vattenpölar
Det finns fem återkommande orsaker till att vattnet inte vill lämna altanen. Den mest uppenbara är fel lutning eller sättningar som har uppstått med tiden. Altaner behöver ett svagt fall bort från huset, men trä rör på sig, marken sjunker och plintar kan glida någon millimeter – och plötsligt har du en liten skål som samlar vatten. Nästa bov är för smala eller igensatta springor mellan trallbrädorna. Barr, pollen och grillkrydda bildar en seg pasta som sätter igen gliporna, särskilt under höst och vår. Tredje orsaken är att vatten leds till altanen från andra håll, som stuprör som mynnar rakt ovanför trallen eller en lutande gräsmatta som trycker in ytvatten mot altankanten. Fjärde problemet är en felaktig avslutning vid ytterkanten där brädorna slutar i jord eller täta brädskärmar utan droppkant. Sist men inte minst: överyta och behandlingar. För tjocka lager olja eller täta färger kan täppa igen fibrerna och göra att vattnet inte hittar ner genom springorna, utan hellre stannar kvar på ytan.
Det som gör de här misstagen luriga är att de ofta smyger sig på. Kanske byggdes altanen med rätt fall, men efter en blöt vinter har ett par plintar sjunkit en aning. Kanske var gliporna mellan brädorna perfekta i juni, men efter en riktigt riklig barrsäsong är de som proppade. Ett bra sätt att börja är att studera hur vattnet faktiskt rör sig vid ett regn. Gå ut när det duggregnar eller spola varsamt med trädgårdsslangen och se var första pölen bildas. Titta också under trallen: där kan du se om vatten stannar i balkar och mellanreglar, eller om kapillärbrytningen mot marken saknas. Ofta hittar man en tydlig högpunkt där vattnet tvingas tillbaka, eller en lågpunkt där det aldrig får chans att rinna iväg. Lägg också märke till hur vattnet beter sig när det når altankanten – rinner det ut över en droppkant, eller ”studsar” det mot en tät rabattkant och tillbaka in på trallen? När du vet orsaken blir åtgärden plötsligt mycket enklare.
Så får du lutning och avrinning rätt
Att skapa rätt fall låter mer skrämmande än det är. För träaltaner handlar det oftast om små, precisa justeringar. Börja med att mäta: lägg ett långt vattenpass eller en rak regel med vattenpass på trallen, eller använd ett snöre mellan fasaden och ytterkanten. En tumregel är cirka 10–20 mm fall per meter bort från huset, beroende på material och läge. Har trallen rest sig eller sjunkit på vissa ställen? Skruva loss de brädor som ligger över de misstänkta områdena och kontrollera reglarna. Ibland räcker det att lägga in tunna plastkilar eller rostfria distanser på stolpskorna, eller att hyvla en högpunkt på en regel så att fallet återställs. Har du markbärande altan utan plintar kan du lyfta konstruktionen punktvis med domkraft och kila under med tryckimpregnerade justerbrickor. För altaner med marksten eller plattor är receptet att lyfta de plattor där vatten blir stående, fylla på med sättsand eller stenmjöl, dra av ytan med en rätskiva och återställa fallet innan du lägger tillbaka plattorna. Tänk på att packa lätt men jämnt, annars skapas mikrogropar där vattnet trivs lite för bra.
När fallet sitter är nästa steg springorna. Mät glipan mellan brädor – 5–8 mm brukar vara lagom för de flesta trallprofiler. Om springorna är för smala kan du lossa och lägga om brädor med distansbrickor, eller såga upp glipor försiktigt med en styrskena och sänkt sågdjup för att inte skada underliggande regel. Kom ihåg att trä rör sig över säsongen; lämna lite extra luft om du lägger om mitt i högsommarvärmen. Om springorna är igensatta, börja med en fogkrats eller en styv borste och skölj igenom. Undvik att ”limma” igen ytan med tjock olja eller laser som runnit ner i springorna. För avrinningen vid ytterkanten fungerar en enkel droppkant av aluminium eller en list som bryter ytspänningen så att vattnet släpper från brädans framkant. Har du stuprör som mynnar på altanen? Förläng med en utkastare eller koppla till en regnvattentunna, så avlastar du hela systemet vid skyfall. Och jobbar du nära fasad, lämna alltid en luftspalt och led bort vattnet från huset – aldrig mot.
Vattenpölar på altanen beror nästan alltid på en kombination av svagt fall, täta eller igensatta springor och avrinning som saknar en tydlig väg bort. Genom att mäta fallet, justera reglar eller underlag, öppna upp springor och skapa en droppkant leder du vattnet rätt med enkla medel. Titta på helheten, börja i liten skala och våga justera – då håller din altan sig torr och trivsam även när himlen öppnar sig.